ledsen att jag inte har skrivit på länge men...
jag har mått så dåligt de senaste veckorna, jag har en sjukt jobbig känsla i magen, det är som om jag har en klump i magen, en känsla som säger åt mig att vara hemma, och inte gå ut, en känsla som säger att ingen vill ha mig och att jag inte är värd livet.
dessutom så har mamma blivit sjuk och jag har börjat tänka att om hon dör, vart ska jag ta vägen då?
utan mamma är jag ingen, utan henne så kommer jag inte orka med livet.
sen har jag plågats med känslor om att jag kommer bli som pappa, jag fick nämligen läsa hans ADHD utredning igår, och jag insåg en sak.
allt jag har strävat efter i mitt liv och mitt enda mål med livet var att inte bli som honom.
men när jag satt där och läste så insåg jag att jag hade misslyckats med det.
Jag satt och läste hur pappa var i hans tonårsperiod, och det var som att läsa en öppen bok om mig själv.
det enda jag ville med livet var att inte vara som honom, och jag misslyckades.
jag har nu insett att hur mycket jag en försöker kommer jag sluta med samma drog/missbruk/agressionsproblem som pappa.
jag kommer sluta död, och det enda folk kommer minnas mig med är hur hemsk och hur jobbig jag var.
jag kommer sluta med en unge som jag inte bryr mig om, och jag kommer sluta med att jag skadar någon jag älskar, och jag kan inte göra något åt det.
jag är helt enkelt en såndär person som inte vet hur man tar hand om andra, jag kommer aldrig kunna hjälpa någon annan, inte ens mig själv....
well well..
finns inget att göra åt saken.
