asså på riktigt
idag så pratade jag med alexxx för första gången på riktigt sen vi bråkade, och låt mig säga att det gick bra...
tills en viss människa så kallad mor ringer och skriker att jag måste hem.
jag frågar om vi kan få prata klart och faktiskt bli vänner, men mamma som hon är blir sur och skriker, villket leder till att jag åxå gör det.
det slutar dock med att hon får sin vilja igenom och jag går hem.
jag tycker det är så jävla piss att hon kan kalla mig vad hon vill ex, hora, dum i huvet, äcklig, världens sämsta dotter. eller rentav säga att jag kommer sluta som pappa.
men så fort jag säger minsta lilla grej så blir det utergångsförbud, eller det hon bjuder på helt enkelt.
jaja, ska försöka att inte göra något jag kommer ångra nu.
hejdå
